Tråkig nyhet...

Har knappt sovit på hela natten pga min oro inför idag... och när jag väl vaknade imorse kände jag för första gången hittills i min karriär att det skulle vara en omöjlighet att ställa sig på scen senare samma dag. Jag brukar alltid tänka positivt och ha som grundtanke att "ingenting är omöjligt..." att "allt löser sig tillslut", men idag fick jag för första gången känna på hur det känns att "ge upp".

Min hals har inte blivit det bättre på nästan en vecka, och både min röstläkare och sångpedagog/logoped har uppmanat mig att inte sjunga. Jag vill inte riskera att ställa mig inför en sådan stor publik, och inte få fram en ton - det är ju inte bra för någon!

Så...

Jag är både ledsen och omtumlad efter så nervösa och intensiva dygn, där allt gått ut på att försöka bli frisk inför idag. Det känns självklart jättetråkigt att missa en sån här möjlighet, ett sånt här fint "jobb"(hatar att kalla det för det!) där jag hade en chans att sjunga för Barnkonventionen.

Aja... hur tungt det än är, så vet jag att det kommer bli en fantastisk föreställning. De har nämligen hittat grymma ersättare för mig och Kevin (som också är för sjuk för att medverka... typiskt!). Vet inte än om det är officiellt, men kan berätta senare här i bloggen vilka det är!

Såhär känner jag mig just nu..

Jag har i alla fall lärt mig något av den här resan. Ibland måste man bara tillåta sig själv att "ge upp" och tänka realistiskt. Alla blir sjuka ibland.