Ännu mer om MJÖLBY

Vi har precis kommit "hem" till vår egen lilla stuga efter kvällens konsert. Vi är fortfarande ensamma på hotellet, men någon har varit här och städat, gett oss nytt toapapper och godis. Kanske läste någon mitt blogginlägg igår? I sådana fall kan jag bara tillägga att det är ett superfint och mysigt hotell... lite ensamt bara:)

Dag nr 2 här i Mjölby har om möjligt varit ännu roligare och knäppare än gårdagen.

Konserten gick väl helt okej, och alla i orkestergänget och personalen var så söta och tog hand om oss så väl. Känner faktiskt att jag kommer sakna dem och denna mysiga lilla stad. Varför känner jag alltid efter sådana här besök får en känsla av att människor är snällare och trevligare i mindre städer? I mjölby hälsar alla på alla, i Stockholm går alla i sin egna lilla bubbla... Tråkigt, men det bor ju lite fler människor där också.

Något som det däremot ska bli lite skönt att komma hem till, är det vanliga tempot jag är van vid. Att det i alla fall finns folk vart jag än vänder mig, och att affärer är öppna alla dagar i veckan.

Nu låter jag säkert lite bortskämd, men jag måste erkänna att jag blev lite chockad när jag och Emmalisa på vår fem timmars långa rast upptäckte att det inte var en enda liten affär öppen i hela stan (jag vet jag vet, det är söndag, och det är helt okej! Men ändå.). Plötsligt kändes rasten vääääldigt lång (bl.a. eftersom att vi inte kunde ta oss tillbaka till hotellet eftersom att det som sagt ligger mitt ute i skogen), men jag hann ändra mig. När jag väl kommit över chocken att jag inte skulle få shoppa idag heller, tyckte jag att det var riktigt skönt.

Jag och Emmalisa tog istället en liten promenad i denna vackra snötäckta stad, och efter några minuter såg vi ljuset.... vi närmade oss... liv. En öppen affär. Coop. Helt överlyckliga skuttade vi in i affären och köpte med oss lite soppa och en baguette som vi sedan tillagade i skolan som låg intill konsertbyggnaden. Vi hyrde även en film och bäddade ner oss i personalrummets soffor. Sedan flög tiden fram! Vi hade precis hur mysigt som helst!

Vi fick pommac och snittar i pausen! Kände att det jämnade ut det där med soppan...

I morgon blir det tillbaka till verkligheten och dansen. Börjar bli så sjuuuuuukt nervös! Orkar knappt blogga om det! Då skakar mina fingrar så att jag knappt träffar rätt tangent.

Gonatt på er sötnosar!