Träningsverk

Imorse när jag vaknade ville jag bara skrika rätt ut. Jag hade sådan träningsverk att jag blev förvånad över att jag ens kunnat sova med all denna smärta. Armarna var tunga som bly och det kändes som att hela jag var inrullad i ett sånt där hårt gips man får när man brytit benet.

Det tog mig säkert över en hel minut att sträcka mig 40 cm för att stänga av min väckarklocka.

Så ser ni någon som på stela ben haltar runt i t-centralsområdet med en stor silvrig resväska iklädd ett par solbrillor, så är det säkert jag. Flera av mina vänner har idag frågat om jag behövde "gå på toa eller något", bara p.g.a. min smidiga gångstil. Nej. Inte alls. Jag har faktiskt bara tränat för första gången på pinsamt länge (det var därför jag gick upp så tidigt igår).

Just nu sitter jag på tåget med min vän Emmalisa och vi är på väg ner till Skåne där vi ska sjunga imorgon. På söndag ska vi även sjunga i Bingolotto! Det får ni inte missa. Det är Whitney Houston-tema och Babben gästar:)