En sak till!

Ännu en gång, tack för ert stöd! Ni är BÄST!

Ville bara förtydliga en sak som jag glömde ta upp igår:

Även om jag tycker att man inte ska låta någon annan påverka ens utseende, även om jag tycker att man som tonåring inte ska behöva gå runt och jämföra sig och tänka på vad man äter hela tiden, även om jag tycker att det är mänskligt och sunt att unna sig en massa gott ibland, så menar jag inte att man ska leva ohälsosamt för det! Jag unnar mig själv godsaker och går inte runt och tänker på allt jag stoppar i mig, men jag lever ändå hälsosamt! Jag tränar två/tre gånger i veckan och äter bra mat ca 6 av 7 dagar i veckan! Jag röker absolut inte och dricker inte speciellt ofta. Men grejen är att jag gör det för min skull - för att jag ska orka mer.

Så, bara för att jag säger att man inte ska låta sig påverkas av sjuka kroppsideal menar jag inte att man ska leva ohälsosamt! Eller att det är något fel med att vara smal! Absolut inte! Det jag menar är att VARJE INDIVID själv måste få bestämma hur de vill se ut och leva! Alla ser olika ut och är fina på sitt sätt!




Min tränare Christophe och jag.


Love you!

-- Bloggar från iPhone

Du är vad du äter?

Jag sitter här på pendeln och tankarna snurrar i huvudet. Har så himla svårt att smälta en grej... även om jag kanske inte borde så måste jag bara få skriva av mig lite om det här.

De ringde nämligen igår från Du är vad du äter (ni vet med Anna Skipper) och frågade om jag ville vara med i programmet...
Det är väldigt sällan de har mitt nummer och ringer till mig personligen, men den här gången gjorde de tyvärr det, och jag kunde liksom inte dölja min reaktion. Jag menar inte att på något sätt dumförklara dom som frågade mig, eller dom som ställt upp i programmet, men jag kunde ändå inte låta bli att känna mig lite förolämpad. Och förvånad! Jag menar, alldeles precis har jag ställt upp i värsta kampanjen som går ut på att man inte ska försöka sträva efter något kroppsideal, utan lära sig att älska sig själv precis som man är. Jag gick ju även ut med att jag faktiskt är nöjd med min kropp nu. Hur kan de då tro att jag några dagar senare vill ställa upp i ett program som endast går ut på att gå ner i vikt? Där det ska klämmas på fett hit och dit, vägas och mätas för att visa hur "fel" jag har levt. Att jag måste göra något åt detta för att må bättre. Jag kan ju i alla fall säga att jag mådde betydligt bättre innan de ringde!

Nu är det här ingen jätte big deal egentligen, och jag är inte alls sårad över att de tydligen tycker att jag borde gå ner i vikt, men jag kan ändå inte låta bli att tycka det är märkligt. För de måste väl ha kollat upp hur jag ställer mig till sånt innan de frågade? Okej om jag hade gått ut och sagt att jag varit missnöjd med min kropp, men nu var det ju motsatsen...

Aja, nu har jag fått det ur mig och kommer inte fundera så mycket mer på det.





Pussa

-- Bloggar från iPhone

Mitt svar till Alex Schulmans sågning av VR

För några dagar sedan totalsågade Alex Schulman det nya omslaget till VeckoRevyn på sin blogg. Med all respekt för honom som bloggare och skribent tycker jag att det är märkligt att han kastar sig in i en debatt som han rimligtvis inte har någon erfarenhet av, för att smutskasta en tidning som i alla fall försöker jobba emot dagens sjuka kroppsideal - som i första hand drabbar unga tjejer!

Här kan ni läsa inlägget:

http://blogg.aftonbladet.se/schulman/2011/01/sveriges-falskaste-tidning#

Det här är mitt svar till honom:

"Hej Alex!

Jag har länge följt din blogg och jag gillar verkligen ditt sätt att skriva, men gällande ditt inlägg om VeckoRevyns omslagsbluff håller jag inte alls med dig.

Jag vill inte påstå att du har fel, men jag tror att du har svårt att sätta dig in i den målgrupp VeckoRevyn i det här fallet talat till. Jag har i hela mitt liv, fram till för ungefär ett år sedan, mått jättedåligt över min kropp och mitt utseende, så jag vet precis hur det känns att hela tiden bli påmind om de sjuka kroppsideal som finns i alla typer av media. Jag har själv gått på de billiga försäljningsknepen som utlovat "fastare mage på en vecka" osv. och önskat att jag sett ut som omslagstjejerna. Det blev tillslut en sådan stor del av min vardag att läsa de där artiklarna och drömma om en "modellkropp" att jag helt och fullt trodde att det var fel på mig och att jag alltid skulle få leva med att jag var "lite sämre än normen - det som var normalt".

När jag för ca tre år sedan började prenumerera på VeckoRevyn började min inställning långsamt att förändras. Den till skillnad från alla andra tidningar jag läst, hade modereportage med modeller i alla olika storlekar och längder, den hade i nästan varje nummer minst en "självförtroendeboostande-artikel" och för ca ett år sedan startades projektet Size Hero som verkligen gjorde en insats för att vända på de sjuka kroppsidealen. Visst, tidningens förflutna är inte fläckfritt, men vad jag kan minnas under de tre åren jag varit prenumerant har det mesta varit fokuserat på träning och inte skadliga dieter. Dessutom har den hela tiden varit noggranna med att påpeka att alla ser olika ut, har olika förutsättningar och att alla har rätten att välja precis hur man vill se ut så länge man är trygg i sig själv och lever hälsosamt.

För ca ett år sedan, i samband med Let's Dance, skrev Aftonbladet en artikel om hur jag mobbades för min övervikt. Responsen bland kommentarer både på aftonbladet och i min blogg fick mig att bli trygg i min kropp, och faktiskt inse att jag kunde hjälpa andra tjejer genom att se ut just som jag gör. Att jag kunde vara en förebild för att man inte måste vara pinnsmal för att lyckas. Ända sedan dess har jag brunnit för att försöka ge dem något tillbaka. Så när VeckoRevyn frågade mig om jag ville vara med i deras Size Hero-projekt såg jag min chans att kunna hjälpa till att vända de sjuka kroppsidealen och få folk att tänka till. Det som framför allt tilltalade mig var det udda och nytänkande sättet att först få folk att bli nyfikna på vilken "superbantningsmetod" jag använt, för att sedan skriva dom på näsan med en artikel som helt och hållet säger det motsatta. Jag som själv tröttnat lite på de uttjatade självförtroende-artiklarna som lät klyschiga och plastiga kände att detta var ett nytt sätt att ge den här viktiga frågan mer uppmärksamhet.

Jag visste om att det var riskfyllt och provocerande. Jag visste om att det fanns en stor möjlighet att folk skulle missuppfatta hela budskapet, men så länge jag kunde hjälpa någon som varit i den hemska situation jag varit så var det ändå ett lätt val. Nu i efterhand, när bl.a. mina bloggläsare berättat om hur detta hjälpt dom att bli tryggare i sig själva, kan jag inte vara annat än stolt och nöjd. Det var värt att ta risken.

Sedan undrar jag hur du ställer dig till att VeckoRevyns redaktion, däribland chefredaktören, ställer upp på ofixade bilder i endast trosor med peppande, personliga och positiva kommentarer om deras kroppar? Det kallar inte jag att "sitta på sina höga hästar" som du uttrycker det.

Med all respekt för dig som bloggare och skribent tycker jag att det är märkligt att du kastar dig in i en debatt, som du rimligtvis inte har någon erfarenhet av, för att smutskasta en tidning som i alla fall försöker att ta ett nytt grepp på något som i första hand drabbar tjejer !

// Molly Sandén"

Är ni med mig?

PUSSS

Min och VeckoRevyns Kupp

"Nej, jag har inte rasat i vikt. Personen på omslaget är inte jag - utan en overklig, retuscherad version av mig. Tyvärr har vi vant oss vid denna kroppsbild och gjort den till ett sjukligt - och ouppnåeligt - skönhetsideal. Jag har själv fått ta mycket skit för min kropp. Därför beslöt jag mig för att tillsammans med VeckoRevyn göra detta omslag - just för att belysa hur snedvridna våra ideal är. Även för att visa att den perfekta kroppen finns inuti oss alla!" (urdrag ur VeckoRevyn nr1 2011)

Först och främst vill jag bara säga tack för era fantastiska ord. Ni förstår inte hur mycket det betyder för mig, och har betytt för mig när jag mått dåligt över mitt utseende och min kropp. Det var faktiskt tack vare många er som jag blev av med nästan alla mina kroppsnojjor för ca ett år sedan (när Aftonbladet publicerade en artikel som handlade om hur jag mobbades för min övervikt).

Jag bara önskar att fler kunde få det stödet som jag fått genom er, och jag skulle göra vad som helst för att kunna hjälpa andra tjejer i min situation. Men jag vet hur svårt det är att bara ändra inställning sådär. Det krävs enormt mycket tålamod, och tar lång tid att acceptera sin kropp och lära sig att trivas med den, när omvärlden hela tiden påminner en om alla sjuka, ohälsosamma skönhetsideal. Därför har jag verkligen beundrat de få medier som försökt kämpa mot detta. VeckoRevyn är definitivt en av dem. Jag har är en trogen prenumerant som blev så sjukt glad när deras projekt Size Hero startade förra året. Det är ett sådant bra initiativ för att nå ut till en utsatt målgrupp och förändra synen på skönhet i samhället. Så när de frågade mig i höstas om jag ville vara med i projektet var svaret självklart JA!

Så, till er som inte läst tidningen - gör det!

Då får ni veta mer om hur jag hanterade mobbningen och vad som fått mig att ändra inställning. Framförallt så får ni veta att det finns fler som sitter i samma båt. Det hjälpte mig enormt.

Jag är lyckligast i hela världen om jag kan vara som en slags förebild för att man inte måste vara pinnsmal för att "lyckas".

I LOVE YOU!