Första veckan på turnén

Efter två långa, soliga, underbara semesterveckor som jag spenderat på Mallorca, på mitt landställe på Öland och hemma i Stockholm, kände jag mig redo att ge mig ut i verkligheten igen (som aldrig riktigt kommer kännas verklig för mig).

Trots att jag knappt kan minnas när jag hade semester senast, så började jag snabbt sakna att gå upp tidigt på morgonen, att ha missade samtal varje gång man lagt ifrån sig mobilen, att på vägen till skolan fylla ett helt block med saker som skulle göras under dagen, att få flänga fram och tillbaka i hela Sverige och att få somna varje kväll så fort jag lagt huvudet på kudden, och veta att jag måste vara den lyckligaste flickan i hela världen som får chansen att leva min dröm redan så här tidigt i livet.

Det jag försöker säga är egentligen att även om semestern var helt perfekt och precis vad jag behövde, så älskar jag mitt overkliga och knasiga vardagsliv. Att få hålla på med min dröm, och kunna kalla det för mitt jobb... är egentligen orättvist. Skulle jag få välja, skulle jag offra alla mina framtida semestrar om jag fick fortsätta hålla på med det jag älskar. Jag vet att det varken är psykiskt eller fysiskt möjligt, men det är väl tanken som räknas?

Hjälp vad jag babblar. Det jag egentligen tänkte säga med det här inlägget var att turnén äntligen är igång och att jag kommer skriva några kortare inlägg om veckan för att uppdatera er lite.