måndag 27 september 2010

Var är alla hjältar?

Jag har funderat lite, ja det är inte mycket annat man orkar göra när man mår såhär, så rättare sagt har jag funderat rätt mycket, och kommit fram till att Sverige behöver fler hjältar.

När jag upptäckte att jag mådde så dåligt imorse, befann jag mig smidigt nog på Huddinge pendeltågsstation, längst ut på perrongen. Tåget var tjugo minuter försenat, så perrongen var full av människor.
Det som hände var att jag började känna mig yr, det stack i fingrarna och kinderna, magen krampade och jag kände att jag var nära på att spy.
Paniken gjorde att jag började störtgråta och allt jag ville var att komma därifrån.

För att spara er lite smaskiga detaljer kan jag säga att jag tillslut hamnade i en buske vid ett cykelställ (tills mamma hämtade upp mig). Och det enda jag tänkte på då var att ingen fick se mig... men nu efteråt kan jag inte riktigt smälta att ingen faktiskt gjorde det. Eller att alla låtsades att de inte gjorde det.

Säkert hundra människor såg mig vingla fram storgråtandes längs perrongen, och INGEN frågade om jag behövde hjälp.
När jag stod i busken var det säkert 10 pers som lämnade sina cyklar där, INGEN frågade hur jag mådde.


Nu var det ingen fara eftersom att det bara var matförgiftning och att mamma kom och hämtade mig rätt snabbt, men det kunde ju ingen där veta.

Förra helgen blev en nära kompis till mig misshandlad, helt utan orsak, på Slussen. När han försökte få hjälp, ryggade alla undan.

Jag har aldrig velat inse hur fega vi människor är. Jag säger "vi" bara för att jag inte är säker på om jag hade vågat gå fram heller... Men från och med nu har jag lovat mig själv att göra det. Världen behöver fler hjältar!




-- Bloggar från iPhone

16 kommentarer:

  1. Det är så sant! Hoppas du mår bättre nu iaf! Jag hade iaf gått fram och frågat hur det var med dig! =D

    SvaraRadera
  2. Så sant! Alla är typ så "fega" i Sverige!
    Men hoppas du mår bättre nu och kan du kolla din mejl på facebook? x) haha förlåt om jag skriver det hela tiden, men vet inte om du ser eller inte!(a)

    Puss

    SvaraRadera
  3. Riktiget bra skrivet inlägg! Jag tycker du skulle ha vunnit på BA just för att din blogg handlar om så mycket mer än ytligt kändisskap :)

    Hur många läser din blogg varje vecka? :)

    SvaraRadera
  4. Mycket tänkvärt inlägg. Du är inte bara vacker och talangfull, du är klok också. :-) Så dåligt att ingen på perrongen brydde sig. Jag hade absolut gått fram och frågat hur det var med dig och om du behövde hjälp. Jag brukar faktiskt drömma om att få vara "hjälte" i nån situation. Det skulle kännas så bra. Fast det är ju skillnad på att hjälpa nån som mår dåligt och att t.ex. gå emellan när nån blir misshandlad, som din kompis blev (hoppas att han mår bra, efter omständigheterna)... Det vet jag inte heller om jag skulle våga, men jag hoppas det... Krya på dig, gumman och försök att inte stressa så mycket. Kram

    SvaraRadera
  5. Det är helt sant. En beknat till mig blev knivskuren på tunnelbanan i våras. Han hade dött om inte en civil slet av sina kläder för att stoppa blodflödet. Det kallar jag hjälte!

    Läser din blogg dagligen Molly och jag tycker att du är jätteduktig och du har typ den snyggaste stilen. och snälla, kan du dela med dig lite av ditt hååååååår? :D

    Ha en fin dag! / Julia

    SvaraRadera
  6. Låt mig börja med att säga stackars dig, å krya på dig!!
    Jag håller med dig att vi behöver fler hjältar men jag tror att många är lite rädda?! Konstigt nog. Som nån annan sa så hade jag varit där vet jag att jag hade hjälpt till för jag har gjort det tidigare.
    Förra året "krockade" en tjej framför mig på motorvägen, det var blank is och hon fick sladd, snurrade och fick till slut stopp. Hon hade änglavakt och fick bara nåra rivmärken på bilen och vart chockad! När hon tog sig till sidan stannade jag bakom henne och gick för att kolla hur hon mådde...behöver jag säga att jag var den enda som ens tänkte tanken? Jag satt med henne (hon vad dessutom gravid å på väg till MVC) i 40 minuter och lungnade ner henne så att hon sen kunde köra själv från platsen. En självklarhet tyckte jag, men uppenbarligen inte andra. Hur kan det få vara så!
    Jag är glad att höra att du e tänker vara en hjälte i alla fall för det är faktiskt bara lite vänlighet världen behöver mest!
    Kram på dig och krya på dig!
    Jessica GBG

    SvaraRadera
  7. Det du beskriver låter som ett typiskt svenskt beteende... Varför är vi svenskar så rädda för allt?

    Hoppas i alla fall att du mår bättre nu.. Och det enda man kan göra för att få folk att förändras är att bryta beteende själv... Föregå med gott exempel!

    Ta hand om dig! kramar från Elin

    SvaraRadera
  8. Hej Molly! Håller verkligen med dig, sverige behöver mer hjältar! Krya på dig Molly! Mvh Thilda

    SvaraRadera
  9. Tycker jättejätte synd om dig! Förstår inte människor ibland, jag skulle iallafall försökt hjälpa dig/ den som behöver hjälp!

    SvaraRadera
  10. Men ush vad hemkt att läsa nåt sådant här! :/,håller med,varför kan man liksom inte hjälpa folk när man vet att man hade velat bli hjälpt själv!

    krya på dig så mycket!!!,god bless u<3 :)

    //samillla.blogg.se

    SvaraRadera
  11. Du har sånt sjukt stort hjärta Molly!

    SvaraRadera
  12. Hej,håller med dig!
    KRYA PÅ DIG!
    DU ÄR BÄST KRAM ALVA<3

    SvaraRadera
  13. kan inte mer än att hålla me. jag går alltid fram till folk & frågar. en gång på bussen tex, det va riktigt mkt slask, mitt i juletider & en gammal tant stod upp & vinglade för de va fullt. jag reste mej upp & frågade om hon ville sitta ner för jag skulle snart gå av. då helt plötsligt blir hon skitsur och tkr att jag förolämpar henne på nåt vis! liksom ursäkta, men jag ville bara vara lite hjälpsam :P

    även om folk blir förbannade så gör jag ändå vad jag kan. fler borde bry sej!

    /Sofie

    SvaraRadera
  14. det här var ett jättebra inlägg, tycker likadant.
    krya på dig!

    SvaraRadera
  15. Du är en modig tjej att klara av det själv! Inte kul när man mår så illa! Krya på dig!

    SvaraRadera
  16. Likadant tänkte jag... Vad är detta för samhälle nuförtiden???
    Själv hade jag svårt att rubba benen en dag då jag gick ifrån kassan på MAXI och mot utgången... Har diskutbuktning ovanför svanskotan, och det var helt låst.. stapplade fram 15 cm åt gången, långsam som en snigel.. Det kändees som en kniv i ryggen, och tårarna rann, MEN FOLK BARA GLODDE och gick vidare.. Själv var jag så skärrad eller generad... eller??? Varför skrek jag inte till dem att jag VILLE HA HJÄLP??? Eller du??? Jo, för man känner sig som osylig, då folk bara går vidare.. och tittar bort???
    Men.. Jodå, det finns go'a människor också <3

    SvaraRadera